Alla är olika

Jag är en tänkare och oftast har jag så många tankar i huvudet samtidigt. Många av er skulle nog bli yr av att vara i mitt huvud en dag. Det sägs att vi tänker 60 000 tankar och dagen och det tror jag verkligen. Jag vet ju bara hur många medvetna tankar jag tänker under 1 timme. Jag har de senaste dagarna funderat över det här med småkottar.
Varför är det fel av mig att vilja ha fler barn än 1, 2, 3, eller 4? Jag ifrågasätter inte de som inte vill ha barn eller kanske valt att enbart ha 1 barn. Jag älskar mina barn och jag älskar att spendera tid med dem! Även fast alla dagar ser olika ut och vissa dagar är sämre än andra så älskar jag mina barn mer än jag älskat något annat. Jag har växt upp och lämnat så mycket bakom mig, sånt som inte betyder något idag.
Jag älskar att kottarna kommer och lägger sig i sängen på natten, höra deras små fotsteg, små andetag och känna hur trygg de blir när de lägger sig ner bredvid en. Ibland är det väldigt trångt och man får nästan slåss om sin plats men det är värt varje minut. Barnen har alltid varit välkommen och de nätter som ingen kommer blir jag nästan lite besviken!
Något som jag också älskar är deras vilda diskussioner. Tro de eller ej men jag är lycklig över att de försöker diskutera om ALLT istället för att sitta i varsitt hörn och leka med varsin grej och inte involvera varandra i lekarna. Kasper är lite av en ledare men när Liam misstycker så får man höra de. Liam sätter ner foten och säger ifrån om någon försöker styra över honom hela tiden. Gissa om det kan vara hög volym hos oss ibland! Jag är stolt över barnen för i de flesta fallen så kommer de överens tillslut. Även dem måste lära känna varandra och det är så nyttigt. Jag kan gå in och bryta när det blir våldsamma eller just innan, men ibland hinner man inte. Är det något jag inte accepterar är när man retas eller är våldsam mot varandra. Liam har inte riktigt fattat att man inte kan kasta saker på andra men han lär sig mer och mer för varje dag. Jag uppfostrar mina barn på mitt sätt och är det någon som har åsikter så är ni välkomna att framföra dem. Jag vet att jag är den bästa mamman som mina barn kunde få och jag vet att inte ångrat någon av dem en sekund av mitt liv.

Min man kan uppleva att jag är skadad eftersom att jag helst inte lämnar barnen hemma för att handla eller hälsa på någon. Jag vill gärna ha med mig barnen var jag än åker, till och med till IKEA! Vissa gånger måste de stanna hemma som tex när man ska handla julklappar osv. Det är väl egentligen en sådan gång som vi lämnar bort dem över natten. Det är inte ofta de får sova borta och när de väl gör de är vi väldigt snabba att hämta dem dagen efter om vi är hemma i Sorsele.

Barnen och Samuel är det bästa som hänt mig. Hjärtat var inte alls såhär stort förut, det bara växer och växer för varje dag som går! Hela våran lilla familj längtar efter den nya familjemedlemmen och barnen brukar försöka väcka upp ”lillfisken” varje morgon. Att de pussar och stryker på magen gör mig mer än lycklig. Kasper har gått igenom detta en gång tidigare och han är lika kärleksfull denna gång. Liam är inte nog stor att fatta lika mycket som Kasper men nog förstår han att det är något som gömmer sig där inne.

trappord-stora-aventyr-borjar-med-sma-steg

Vi har sparat alla bebisgrejer från tidigare men nu har jag insett att vi behöver massa saker. Jag har gjort en lista som kommer att läggas ut i en ny flik här på sidan under veckan.
Vi behöver:

  • En syskonvagn
  • En stokke tripp trapp med babyset (vit)
  • En bedside crib
  • Bilbarnstol Britax Hi-Way II

/Fru Pallin Sjöberg

Kick it 

Mina tidigare graviditeter har jag inte känt rörelser såhär tidigt. Den här lilla kottisen kan verkligen kicka hårt och redan i v 17 kunde både jag och Samuel känna rörelser. Om denna lilla kottis kommer att fortsätta såhär vette rackarn och jag kommer att kunna stå upp! Även fast det är vansinnigt otrevligt och att de gör ont så är det samtidigt väldigt mysigt. Om man inte varit gravid så kan man inte förstå känslan. Tänk att jag bär på min tredje kottis. Vi är snart 6 stycken i vår familj och hur mysigt är inte det? 

Jag har nu bokat tid för könsultraljud i Umeå i november. Då hade vi även tänkt göra bort julklappshandligen till kottisarna. Jag längtar otroligt mycket efter att få veta, den här gången känns det som ett måste. Det är så mycket som underlättar då man vet. Jag känner inte att jag vill ha någon överraskning på förlossningen utan jag tar den överraskningen när vi ska på ultraljudet. Vi kommer då att köpa film och bilder så att barnen kan känna sig mer delaktig och att de får se vad vi får se.

  
/Fru Pallin Sjöberg