Ni som känner mig vet hur mina dagar ser ut, eller ja i alla fall efter jobbet. Barnen ska hämtas, mat ska handlas och sedan ska man hem, laga mat, städa undan, leka med barnen och sedan är det vadå? Jo, dags att lägga barnen. Det har blivit lite av ett stressmoment för mig sista tiden. Jag skulle vilja ha mer tid med barnen, flera timmar mer per dag men i dagsläget är det omöjligt. Dagens samhälle är inte format för att man ska kunna jobba halvtid. Något som jag däremot skulle kunna börja med är att ta 1 dag i månaden då jag är ledig och att vi göra något tillsammans den dagen. Nu är det så tätt inpå att jag ska sluta jobba så det kommer att bli när jag återgår till mitt jobb, när nu det blir.

Igår när jag hämta mini på dagis så fanns inte hans skor, någon hade tagit dem i början av veckan och ännu inte lämnat tillbaka dem. Gissa om jag blev less? Jag blir så trött på folk som inte kan lära sig att läsa, det är ju för fasiken vuxna människor som hämtar sina barn. Jag kände att NU får det vara nog och beställde jag ett par nya skor åt pojken. Skulle de mot förmodan försvinna så kommer jag personligen att söka åt den som tagit dem och rycka lös dem från den unges fötter för dessa skor är inte lika vanliga precis. Liams fantastiska farmor sponsrade på skorna och det var verkligen helt fantastiskt jättesnällt! Sådant uppskattas verkligen av både vi vuxna och barnen med. Jag berättade för Liam om skorna i morse och han ville ha dem direkt. Efter att ha försökt förklara för honom i 5 minuter om att skorna kommer till mitt jobb idag så säger han sedan: ”Kan du skicka dem till mig när dem kommer mamma?” Underbara unge!

kuoma-putkivarsi-pipeline

Nu när det börjar närma sig jul blir jag, och många med mig, mer och mer påmind om det här med att vara rättvis. Jag tycker att det är förbannat viktigt faktiskt! Man kan inte ge ett barn, barnbarn eller barnbarnsbarn olika mycket och sedan tro att man är nån hjälte. Man är sopor enligt mig då. Hur skulle det se ut om Kasper fick ett paket lego medan Liam skulle få 3 paket lego, 1 bob, 5 paket kläder, 1 paket med lastbilar osv. Det skulle såklart göra hemskt ont i Kasper! Som vuxen är det hemskt att se folk som lägger 200 på ett barn medan de lägger flera tusen på nästa barn, jag blir kräksjuk av sånt, fyfan! Vissa av er där ute kanske inte har tänkt på det? Jag är så oerhört less på särbehadlingen som pågår i vårt avlånga land, hur kan man lägga sig på kvällen och somna när man vet med sig att man gör på det här viset, dag ut och dag in? Ge barnen lika mycket av allt, det gäller inte bara grejer utan även kärlek, uppmärksamhet och din tid! Titta i barnen ögon så ser du om du lyckats eller inte…

Jag lägger inte ner våldsamt mycket pengar på jul, mina barn får grejer fördelat över året, de som de behöver. Istället för att de ska få 50 paket av mig och lika många till så tycker jag att det är bättre att spara pengarna och köpa något när de verkligen behövs. Ibland kan mina barn vilja köpa speciella kläder och det är mycket bättre än att köpa massa leksaker som de ändå inte kommer att leka med. Jag ger barnen möjlighet att bli egna individer och välja vad de skulle vilja köpa istället för att pracka på dem saker som de kanske inte vill ha. Jag vill att de ska vara delaktig i att forma sig själva.

Hur gör ni med presenter?

/Fru Pallin Sjöberg