Full rulle

Idag har det verkligen varit full rulle hela dagen. Jag har knappt hunnit sitta ner och heller inte hunnit svara i telefonen då det ringt, puuuuh!

Nu har jag alldeles nyss fyllt i några papper och skickat iväg till A. Min förhoppning är att denne A ska kunna hjälpa mig med mina problem som vården kallar “psykiska”. Att få höra att provsvaren ser bra ut är ju fantastisk, men att de ska säga att man INBILLAR sig är tamefan övergrepp. Jag överlåter härmed mina problem till de som kan och tro mig, i detta fall är det inte landstinget.
I alla fall så visade siffrorna på papperna väldigt höga i jämförelse med vad jag skulle ha haft vilket tyder på att jag behöver all hjälp jag kan få.
Ikväll när min man kommer hem ska jag visa honom och höra om han anser att jag kryssat i rätt på frågorna. Det är alltid bra att ha någon som ser över ens svar så man lätt kan “dölja” saker för sig själv. Även fast jag VET vilka fel jag gör kan jag ibland tänka att “De var ju inte så farlig, inte räknas de..”. Men nu är det slut med sånt, nu har jag bett om hjälp och det kommer jag att få.

Jag har även pratat med min dietist och förklarat att hennes matplan för mig enbart gjort att jag fallit tillbaka i sockerträsket och matplanen gick inte att hålla efter det. Jag förklarade även att om vi ska kunna samarbeta så MÅSTE hon inse att jag inte kan äta kolhydrater och socker, det ska uteslutas helt och hållet för att jag ska överleva.

Ikväll har vi blivit bjudna på middag till mina morföräldrar, som jag har saknat dem. Man hinner knappt träffas under veckorna men nu är det dags. De kommer att bjuda på kycklingklubbor och mormor OTROLIGT magiska broccoligratäng som jag bara AVGUDAR! Jag börjar nästan dregla när jag tänker på maten! MUMS!

små-steg

 

/Fru Pallin Sjöberg

Skillnaden på lycka och lycka

Jag har i många år kämpat med mig själv på olika plan. Jag har varit lycklig många gånger och i längre perioder, trodde jag i alla fall. Det var egentligen inte förrän jag träffade Samuel jag förstod att det här är lycka! Jag har som varit i förstadiet till lycka större delen av mitt liv förutom när mina barn har fötts då. Känslan som jag har idag är otrolig och jag önskade att alla kunde få känna den här lyckan. Självklart har jag och Samuel svackor men ofta beror det på yttre faktorer så som stress, pengar och annat som man kan styra över om man bara vill. Jag kan tycka att jag och Samuel utvecklas väldigt mycket och hela tiden vilket gör mig ännu lyckligare. Vi har alltid något att prata om och jag hoppas att det inte kommer en dag då vi inte har något alls att prata om.

Jag har många gånger mått riktigt dåligt och varit på botten flera gånger innan jag träffade Samuel. På mina resor upp från botten har jag lärt mig mycket, väldigt mycket. Egentligen är det inte förrän något händer mina nära och kära jag egentligen förstår hur klok jag är och hur mycket jag varit med om. Allt som jag kämpat för har skapat den jag är idag och jag är otroligt tacksam att jag har haft folk omkring mig som har funnits där när det har varit jobbigt. Det är i jobbiga situationer som man verkligen ser vilka som är ens riktiga vänner, de som öppnar upp sig själv och sitt hem för en, de är ens riktiga vänner.

Jag får ofta lyssna på mina nära och käras problem och på något sätt så verkar jag komma med kloka svar relativt ofta. Eftersom att jag själv är lugn och inte påverkas negativt av att någon annan mår riktigt dåligt så kan jag hålla mig lugn. Jag blir inte sådär arg och elak som jag skulle ha blivit om det vad jag som hade problemen. Visst kan jag känna medlidande men det är inget som gör att jag går ner mig i deras problem. De kommer ju till mig för att de litar på mig och att de känner sig trygg. Ibland behöver jag inte ge råd eller något, jag behöver bara sitta och lyssna. Sånt kan jag känna av, för ibland vill inte folk få råd, de vill bara kräkas ut allt utan att någon ska diskutera om saken.

Något som jag lärt mig under åren är att INGEN ska sparka på mig när jag redan ligger, jag har kraften att säga emot och sätta stopp. Jag har själv varit specialist i manipulation och INGEN kan manipulera mig så att jag bara sitter i ett hörn och känner mig som ett offer. Jag blir vansinnig när man se folk som gör illa sina nära och kära för att “vinna”. De vinner inget! De förlorar kärleken de hade kunnat få. Det är en sjukdom att göra så, tro mig för jag vet. Jag har själv varit sån så jag vet mycket väl vad jag pratar om. Tyvärr så kommer den hårdaste smällen den dagen man vaknar upp och inser hur mycket man har förstört och hur många man har sårat genom åren. Däremot är smällen välbehövlig och man kan börja bygga upp förtroende för folk igen och visa att man är en bättre människa än så.

Jag har förlorat många pga mitt fruktansvärda beteende som jag har haft. Jag har verkligen sårat många i min omgivning utan att ens vetat om det. Eftersom att min enda känsla var ilska kunde jag varken känna sorg eller glädje, hur skulle jag då veta hur andra kände?

Jag är så fantastisk lycklig över att ha mina nära och kära runt mig. Jag har visat att jag är värd deras kärlek och de har visat att de är värd min kärlek, det är precis så det ska vara.

/-t0kliten