Full rulle

Idag har det verkligen varit full rulle hela dagen. Jag har knappt hunnit sitta ner och heller inte hunnit svara i telefonen då det ringt, puuuuh!

Nu har jag alldeles nyss fyllt i några papper och skickat iväg till A. Min förhoppning är att denne A ska kunna hjälpa mig med mina problem som vården kallar ”psykiska”. Att få höra att provsvaren ser bra ut är ju fantastisk, men att de ska säga att man INBILLAR sig är tamefan övergrepp. Jag överlåter härmed mina problem till de som kan och tro mig, i detta fall är det inte landstinget.
I alla fall så visade siffrorna på papperna väldigt höga i jämförelse med vad jag skulle ha haft vilket tyder på att jag behöver all hjälp jag kan få.
Ikväll när min man kommer hem ska jag visa honom och höra om han anser att jag kryssat i rätt på frågorna. Det är alltid bra att ha någon som ser över ens svar så man lätt kan ”dölja” saker för sig själv. Även fast jag VET vilka fel jag gör kan jag ibland tänka att ”De var ju inte så farlig, inte räknas de..”. Men nu är det slut med sånt, nu har jag bett om hjälp och det kommer jag att få.

Jag har även pratat med min dietist och förklarat att hennes matplan för mig enbart gjort att jag fallit tillbaka i sockerträsket och matplanen gick inte att hålla efter det. Jag förklarade även att om vi ska kunna samarbeta så MÅSTE hon inse att jag inte kan äta kolhydrater och socker, det ska uteslutas helt och hållet för att jag ska överleva.

Ikväll har vi blivit bjudna på middag till mina morföräldrar, som jag har saknat dem. Man hinner knappt träffas under veckorna men nu är det dags. De kommer att bjuda på kycklingklubbor och mormor OTROLIGT magiska broccoligratäng som jag bara AVGUDAR! Jag börjar nästan dregla när jag tänker på maten! MUMS!

små-steg

 

/Fru Pallin Sjöberg

Tacksamhet

  

Idag har vi haft en toppendag, först besök av Andreas, sedan Therese och efter henne kom Malin, Tova och Tea. Vi cyklade ner på skolan så att barnen skulle få leka av sig innan middag. Jag och Liam blev bjudna på middag hos Malin, Tova och Ada. Med kanongod mat och ett fantastiskt sällskap cyklade vi hem och dukade fram lördagsmys, Loka crunch och ostchips. 

   
   
Jag är otroligt tacksam över att ha folk omkring mig som verkligen visar att de bryr sig om mig och mina barn. Det finns alldeles för många som ”bryr sig”. Jag är less, otroligt less på dessa som bara ”bryr sig”, de är inte värt något. Jag jagar ingen, heller inte barnen men de vet baske mig vilka som vill träffa dem! Jag kan sova gott om nätterna, kan du de?

/Fru Pallin Sjöberg