Mina barn behöver inte mer socker

I morse vaknade jag upp och var upprörd. Jag drömde om det som jag får höra dagligen, nämligen att jag är ELAK mot mina barn eftersom att jag väljer att inte ge dem socker. Vem fan är det som är elak egentligen? Jag försöker att hålla mina barn från så mycket socker som möjligt då jag anser att det inte är hälsosamt. Varför ska jag utsätta mina barn för fredagsmys, lördagsmys och annat jävla ”mys” som ska vara fyllt av socker?
Vi kan mysa med en god hemmagjord dip och grönsaker, russin, bär, nötter ostchips osv. Det behöver faktiskt inte vara lösviktsgodis, ostbågar, chips, popcorn, saft, läsk och annat. Mina barn överlever utan de många av er äter varje helg eller kanske till och med varje dag.
Det är inte hälsosamt att äta socker i den utsträckningen som Sveriges befolkning äter idag. Jag blir bara så ledsen när jag anklagas för att vara elak då jag inte vill att barnen äter massa skit. Kan det vara så svårt att acceptera att JAG väljer det till mig och mina barn? Jag sitter inte och säger att du, du och du inte ska ge barnen det, det och det. Jag anser att det är något som alla får välja. Jag väljer att vara lite mer hälsosam än vad jag var förut.

Maten som vi köper på våra affärer är mer och mer processade och snart innehåller all mat socker. Har du läst på innehållsförteckningen på maten du köper hem? Det är väldigt få varor som inte innehåller socker och det är så sjukt. Kunde jag handla helt sockerfritt skulle jag göra de men i dagsläget är det svårt och speciellt på en liten ort som inte har alla affärer och som inte kan ta hem allt.

Jag försöker att blanda min egen tacokrydda och andra kryddor då de som finns på affärerna innehåller massa skräp. Man får liksom se upp och utesluta vissa grejer som man faktiskt kan göra själv.

Nu ska jag och min man slänga ihop en eller två plåtar fröknäcke. Gissa vilka i familjer som tycker om dem mest? BARNEN! De lär bli väldigt glada i morgon då det finns fröknäcke, ostchips och nötter att smaska på.
Jag kanske skulle ha slängt ihop en glass också? Barnen älskar bananglassen som jag brukar göra till dem. Det är inget jag äter själv då jag tycker att banan blir för sött men jag ger hellre barnen bananglass än vanlig glass full av konstiga grejer.

Morgondagens middag får bli någon slags tacopaj, denna gången med tacoskal för att ”lyxa” till det lite extra. Det går att lyxa med mat, det behöver inte vara godis heja jävla tiden.
Jag har också börjat göra så att barnen får äta, fredagsmys/lördagsmys eller vad det nu är, i köket för att slippa kopplingen med att man måste äta något framför tvn. Det är liksom för att hjälpa dem på traven lite för hur ofta tror ni att jag har sug efter att stoppa något i munnen då jag ser tv? HELA TIDEN tänker jag på att äta något framför tvn.
Sedan nya soffan kom så har inte barnen fått äta något i soffan, kanonbra tycker jag. Jag slipper fläckar i soffan och barnen sitter vid köksbordet när de fikar och äter.

Nä, nu är det dags att kocka lite! Receptet på mitt fröknäcke hittar ni här!

/Fru Pallin Sjöberg

Full rulle

Idag har det verkligen varit full rulle hela dagen. Jag har knappt hunnit sitta ner och heller inte hunnit svara i telefonen då det ringt, puuuuh!

Nu har jag alldeles nyss fyllt i några papper och skickat iväg till A. Min förhoppning är att denne A ska kunna hjälpa mig med mina problem som vården kallar ”psykiska”. Att få höra att provsvaren ser bra ut är ju fantastisk, men att de ska säga att man INBILLAR sig är tamefan övergrepp. Jag överlåter härmed mina problem till de som kan och tro mig, i detta fall är det inte landstinget.
I alla fall så visade siffrorna på papperna väldigt höga i jämförelse med vad jag skulle ha haft vilket tyder på att jag behöver all hjälp jag kan få.
Ikväll när min man kommer hem ska jag visa honom och höra om han anser att jag kryssat i rätt på frågorna. Det är alltid bra att ha någon som ser över ens svar så man lätt kan ”dölja” saker för sig själv. Även fast jag VET vilka fel jag gör kan jag ibland tänka att ”De var ju inte så farlig, inte räknas de..”. Men nu är det slut med sånt, nu har jag bett om hjälp och det kommer jag att få.

Jag har även pratat med min dietist och förklarat att hennes matplan för mig enbart gjort att jag fallit tillbaka i sockerträsket och matplanen gick inte att hålla efter det. Jag förklarade även att om vi ska kunna samarbeta så MÅSTE hon inse att jag inte kan äta kolhydrater och socker, det ska uteslutas helt och hållet för att jag ska överleva.

Ikväll har vi blivit bjudna på middag till mina morföräldrar, som jag har saknat dem. Man hinner knappt träffas under veckorna men nu är det dags. De kommer att bjuda på kycklingklubbor och mormor OTROLIGT magiska broccoligratäng som jag bara AVGUDAR! Jag börjar nästan dregla när jag tänker på maten! MUMS!

små-steg

 

/Fru Pallin Sjöberg