Lita på kunnigt folk

Igår hade jag ett telefonmöte klockan 17:00. Min man tajmade in middagen perfekt för båda kottarna satt vi dukat bord och började äta klockan 17:00. Jag satte mig i sovrummet och ringde nervöst upp A. Det var ett väldigt givande samtal men fruktansvärt sorgset. Jag grät inombords och ju längre in i samtalet vi kom desto otydligare blev min handstil. Efter samtalet var det min tur att äta, jag åt med god aptit och satt förväntansfullt och väntade på mailet som A skulle skicka.
När jag hade ätit klart kom mailet och där stod det massor med nyttigt men absolut inte det jag ville läsa.
Jag har accepterat att jag är sjuk och att jag ska ta itu med min sjukdom. Första steget till mitt tillfrisknande är A, det är hon som ska hjälpa mig att överleva. Jag har sorg, väldigt mycket sorg men samtidigt känner jag en lättnad. Sorgen kommer inte att vara speciellt länge, det vet jag, men just nu är den otroligt påtaglig. Jag kommer att gå en kur, den gröna kuren och det innebär att jag inte kommer att käka mejerier under 3 veckor till 3 månader. Det är min stora sorg, OSTFRI i flera månader. Jag grät igår och jag lutade mig mot min man som pussade mig i pannan och tröstade mig. Eftersom att jag har sådan sorg så kommer jag att ta farväl av min älskade mat i veckan och köra igång kuren när jag fått ihop vad jag ska äta. Jag är helt nollan vad de gäller maten, för mig är det bara sorg. Som tur är har jag min man som stöttar mig till 100% och han är villig att hjälpa mig bli frisk. Jag måste liksom reparera min kropp annars går inte detta. Jag kommer att behöva äta vitaminer och skippa allt vad sötningsmedel heter. Det kommer att vara tufft men i slutändan är det värt varje tår som jag har fällt. Osten kommer inte att vara ute ur mitt liv mer än dessa 3 månader vilket jag är väldigt tacksam över. Däremot kan det vara väldigt nyttigt för mig att hitta andra saker att äta än ost när jag blir sugen.
Det här är bara en LITEN del i mitt tillfrisknande.

sugars-vicious-cycle-a1-600x466

Det finns så otroligt många där ute som har samma sjukdom som mig, de som inte kan unna sig en viss veckodag eller en liten bit. Alla människor är olika. Min man kan äta en bit av en chokladkaka, lite ur en påse chips, dricka ett glas dricka eller äta lite lösviktsgodis, det kan inte jag. Jag måste äta upp ALLT! När mitt sug kommer vill jag äta ALLT, jag skulle kunna äta upp en hel godisaffär. Ni som inte har sjukdomen har svårt att förstå oss som bär den. Men jag säger det igen, det går att jämföra alla beroenden, socker, mat, alkohol, droger, sex och träning, ja och även många fler.

Idag ska jag lyxa till det och äta på hotellet. Där serveras fläsk idag och det är något som jag ska äta. Tänk så lyxigt…!

/Fru Pallin Sjöberg

Möten med människor

Jag möter väldigt många människor som har åsikter om mig och mitt liv. Många av er tycker att det här med sockerberoende är en bluff, andra tycker att det inte är så farligt som jag beskriver. Många av er skulle till och med kunna bjuda på middag och lägga i socker bara för att se hur jag reagerar. Bjud inte mig på middag om du hade tänkt förstöra för mig, jag är inte intresserad att falla tillbaka i sockerträsket som jag kämpar mot varje dag! Jag blir förvånad, rädd och förbannad över era idiotiska “planer”. Skulle ni på fullaste allvar hälla i alkohol i en nykter alkoholist mat och dryck? Är ni så fasansfullt jävla obegåvade?!
Säg inte att man inte kan jämföra alkohol och socker för det kan man. Det är väldigt svårt att UNDVIKA socker ska ni veta, alkohol finns inte i ALL mat men socker finns nästan överallt. Läs på innehållsförteckningarna i kylskåpet, skafferier och frysen så ska ni få de. Det är inte så lätt som ni tror och demonen i oss sockerberoende är samma demon som i en alkohol beroende person. Tänk på de nästa gång ni dömer någon och tycker att “lite socker kan du väl tåla/äta”.

Detta med att utesluta vissa saker ur min kost är MITT val. Jag har aldrig tvingat någon att göra som jag, däremot kan jag ge tips och råd. Jag erkände till slut att jag inte tål socker och har beslutat mig för att “nyktra till” när det gäller socker. Det är mycket sorg, väldigt mycket ska ni veta och jag sörjer varje dag. Det är ingen dans på rosor och kampen pågår dagligen. Att alltid behöva vara på sin vakt och fråga hela tiden är inte så himla enkelt som ni tror. Jag vill detta, mer än ni kan tro.

sockernej

/Fru Pallin Sjöberg