Sjuka barn

Jag och Liam tog en lugn helg och tur var väl det. I natt just innan jag somnade började Liam hosta å hosta å hosta. Jag lutade upp honom i sängen och vips så hade han spytt ner hela min säng. Jag tog av honom kläderna och sedan tog jag itu med sängen. Samuel virrade runt men tog Liam tillslut medan jag bäddade rent och sedan la de sig. Själv kunde jag inte somna och när klockan var mellan halv 2 och 2 tog ja mig en sömntablett och vaknade i morse av en väldigt elak väckarklocka. Jag var en(läs: är) zombi!! Jag gjorde mig i ordning och sedan tog jag upp Liam och insåg att det inte blir dagis idag. Jag packade ihop lite prylar åt honom och sedan åkte vi på jobbet. Jag skickade sms till Raimo som fick hämta barnvagn å lite mat till Liam. När han kom med grejerna hade han även med sig sparkbilen så Liam lekte med den en stund och sedan fikade han. DÅ tog strömmen slut och jag satte honom i barnvagnen där han somnade rätt omg. Jag passade på att ladda ipaden, ringa Telia och massa annat medan han sov och när han vaknade så startade jag en skoterfilm åt honom = nöjd unge.
Jag har varit väldigt tacksam att det inte har varit så mkt på jobbet idag och att han klarar sig själv, det är guld värt att de kan sitta i vagnen och bara vara medan man jobbar.
När det var dags för lunch så åkte vi hem och det blev ingen mat för Liam, något som jag egentligen redan visste. I alla fall så pratade jag med mormor i telefon och de skulle försöka vara barnvakt mina sista jobbtimmar.
Det är GULD värt ska ni veta! Min mormor och morfar är verkligen de bästa man kan tänka sig, det ställer ALLTID upp om de bara kan. Trots att de inte är 20 längre och att de har sina krämpor så är det aldrig nått gnäll.
Jag älskar dem mer än det går att beskriva, de har ALLTID funnits där för mig och det är dem som ska ha barnen till helgen så att jag och Samuel ska få vara iväg på en vuxenhelg. Jag önskade att alla fick ha det lika bra som jag, att alla fick ha en mormor och morfar som jag har.

Nu har jag gjort allt pappersarbete som var kvar innan lunch så nu väntar jag bara på bussen och alla kunder.

untitled

/-t0kliten

Hmpf, jag behövde verkligen…

I flera veckor har jag och Samuel försökt hitta en helg då vi skulle kunna åka iväg, bara vi två, utan barn. Det är väldigt viktigt att få pausa från familjelivet och bara fokusera på varandra, det är iaf väldigt viktigt för mig, livsviktigt på riktigt!
Vi hittade 1 helg innan jul, en enda helg men varför skulle vi kunna komma iväg?
Vi hittar ingen barnvakt till Liam och kan därför inte åka iväg.
Jag behövde verkligen den helgen, på riktigt! Det har varit ljuset i mitt mörker, att få komma bort med bara Samuel och slippa all stress runt barnen och jobbet. Att slippa tänka på frukost, dammsugning, dammtorkning, tvättning, lunch, middag och allt annat som i vanliga fall görs.
Det får helt enkelt bli så att Samuel får åka iväg själv och beställa köket, köpa julklappar och bara få vara, ha en egen vuxenhelg utan mig. Någon måste ju stanna hemma med barnen och det tar jag på mig, helt och hållet..

Det är just jävliga typiskt att det inte finns 1 av 12 stycken som kunde ha Liam den helgen. Vad är oddsen på de?
Just nu känns livet så jävla mycket på botten så ni fattar inte. Skillnad är det stora ordet..
Detta var som att släcka solen för mig, bläh, skjut mig!

Ge mig inget idiotiskt tips att ta med barnen för då är det absolut ingen helg då jag får vila upp mig, då är det bättre att jag är HEMMA med barnen.

seriously

 

Tack och adjö!