I morse när Liam strök mig på kinden och pussade på mig så kände jag en otrolig lycka. Tänk att lillkillen inte ens är 3 år gammal men vet precis hur man beter sig på morgonen. Jag strök tillbaka och pussade på honom. Där och då kom blixten av smärta. Direkt jag lyfte huvudet kände jag den där jävulskt huvudvärken! Jag och Liam steg i alla fall upp och jag fixade fika och kaffe medan Samuel fick fortsätta sova. Jag kunde inte låta bli min man så jag väckte honom liiiite tidigt men han verkade i alla fall överleva. Hela dagen har vi tagit det lugnt. Pojkarna bytte gitarrsträngar medan jag gjorde i ordning lunchen. Jag bjöd killarna på kycklingklubbor i lergryta, mums! Betyget blev högt och jag känner mig riktigt nöjd! Vi stökade undan tillsammans och sedan fick Samuel vila medan jag gjorde kaffe och dukade fram fika innan han skulle iväg på jobbet. Jag försökte vila men det gick inte och tillslut blev det för mycket och tårarna sprutade! Jag har så ont och jag är så less att det inte släpper. Trots alvedon, vatten, mat och vila släpper det inte. Jag fick till och med feber mitt på dagen.

Mitt i allt elände bestämde jag mig för att jag och Liam skulle måla lite med kritor. Efter ett tag tröttade vi och begav oss upp på övervåningen. Jag satte mig och sydde några nya napphållare till Liam eftersom att tuttarna ligger utspridda här och där. Jag sydde väldigt mycket förut, napphållare, mössor, blöjförvaring och massa annat. Nu har jag flera projekt liggandes där uppe. Jag ska bara orka ta itu med dem. När vi hade varit på övervåningen en stund hörde vi en välbekant bil. Liam skrek av lycka ”MORFAR KOMME NU” och sedan sprang han till trappen och hasade ner för att sedan kasta upp ytterdörre och välkomna morfar och mormor. Direkt frågade han on han fick äta med dem, haha, sötnosen verkar bara tänka på mat! Det var total lycka att få träffa morfar igen, två långa veckor utan han som är BÄST var jobbigt. De lekte och Liam skrattade och tjoade med morfar och mormor ett bra tag. Tillslut var det dags för dem att bege sig hemåt och vi fick säga hej då.

Liam har hela kvällen pratat om morfar och det märks verkligen att det är idolen i Liams liv. Som Liam alltid säger ”Morfar ä bäst” och jag kan väl inte vara sämre än att jag håller nog med honom. Trots att han inte är min biologiska pappa eller mina barns biologiska morfar så märks det inte, han har alltid tagit sig an oss som om vi vore hans eget kött och blod. Det ska ni veta att det är värt så mycket mer än vad som går att mäta och beskriva.

Liam ville ha soffmys efter middagen och vi åt lite ostchips och såg tv. Efter en stund så kändes den fär lilla kroppen väldigt tung, guess what? Jo, han hade somnat mot mig! Det var bara att dra på honom en blöja och bära i säng honom. Liten rackarunge som somnar 19:00, jag som ville ha sällskap trots huvudvärken from hell! Nu blir det att ligga och slappa i soffan tills Samuel kommer hem. Håll nu tummarna för att huvudvärken är ett minne blott i morgonbitti.

  
Trevlig kväll gott folk!

/Fru Pallin Sjöberg