Jag har suttit och funderat på varför jag inte bloggar så mycket längre? Har jag inget som driver mig att blogga? Jo, de har jag absolut. Ibland kan jag sitta flera timmar för att komma på en passande rubrik, men är det så viktig ändå?
Hur som helst har jag fått höra väldigt mycket om mig själv de sista veckorna. Folk ”tror” sig veta vem mina blogginlägg handlar om och de folk gör då är att ta åt sig och snacka en massa skit. Visst är det otroligt? Istället för att tro att jorden kretsar runt er så kan ni ju faktiskt fråga om inlägget var riktat mot dig eller om dig? Hur svårt ska det vara liksom?
Det är inte så att jag enbart omger mig av 4-6 personer, det är faktiskt väldigt väldigt många som jag har kontakt med. Många ser mig som bollplank och ett väldigt bra stöd och jag är så tacksam för det. Det som jag däremot inte gillar är när dessa människor ska ta åt sig och snacka skit bakom min rygg, det är så enkelt att säga det rakt till mig istället. Jag har i dagsläget själv valt att bryta med vissa personer då de får mig att må dåligt, framstå som dålig fast de själva borde tänka på sina ord om allt och alla. Jag har ingen lust att vara boven i folks liv, speciellt inte när jag inte förtjänar den platsen. Jag blir bara så less på folks sjuka, manipulativa och förvrängda beteende. Klarar ni inte av sanningen ska ni inte ha kontakt med mig, tyvärr..

Annars har jag det väldigt bra i mitt liv. Allt rullar på som det ska och jag är så lycklig över att ha min man och mina småkottar nära mig hela tiden. I morse när jag steg upp kom resten av familjen upp också så jag fixade mackor till allihopa innan jag åkte iväg på jobbet. De passade på att starta Kaspers pappas traktor och skottade våran gård och även Kaspers pappas gård. När de hade skottat kom de ner och jag fick pussa på Kasper innan han åkte iväg på skolan. Eftersom att det snöar och Samuel är helt ledig idag så kommer Kasper att hämtas när skolan är slut och sedan ska de troligtvis skotta resten av dagen.
Jag älskar att barnen vill skotta snö, både med traktor och med spade. De är riktiga utebarn och jag stoppar dem sällan att gå ut.

Idag har jag en riktigt må-illa och kan-knappt-stå-och-gå-dag. Jag vaknade i natt av att jag mådde illa och kände mig hungrig och det känns likadant trots att jag både ätit och druckit alldeles tillräcklig. Att jag knappt kan röra mig beror på att bäckenet känns trasigt. Jag måste nog skaffa mig ett foglossningsbälte för att klara mig den här gången. Det är ingen lek med diskbråck och foglossning, men nog ska ni se att jag överlever!
Igår var de lika illa med kroppen så då passade jag på att beställa en gravidjacka, jag ska faktiskt unna mig en sån om den känns rätt! Jag klickade hem två olika jackor och hoppas verkligen på att någon av dem kommer att passa mig. Jag klarar mig nog 1 vecka till med min vinterjacka som jag har och sedan måste jag nog söka efter en större storlek om inte detta går vägen.
Hur har ni andra gjort med kläder?

20003145_Black_001_ProductLarge 20004262_DarkNavy_001_ProductLarge

/Fru Pallin Sjöberg