Hej Gerhard!
De har nu gått ett dygn sedan du plötsligt lämnade jordelivet. Hela min värld vändes upp och ner, jag vet liksom inte vad jag ska göra eller hur jag ska klara nästa minut. Jag önskar att jag kunde ringa dig och säga att jag känner mig ensam och att du skulle säga att jag är välkommen eller att du kan komma.
Jag har berättat så mycket om vad jag och du hunnit göra under dessa 29 1/2 år som jag fick med dig. Till exemplet när vi guidade bärköparna till campingen, när vi var utomlands och att vi brukade tvåla in oss och dyka från bryggan i Aha innan vi grävt in vatten där. Jag har skrattat men avbrutits av gråten och tårarna. Det är för tidigt, alldeles för tidigt.

Jag hade så mycket planer med dig, det var liksom inte time för dig än. Vi skulle ju tillbringa lovet nästa vecka med dig, hur blir de nu? Du och Kasper hade massor av saker att göra och Liam skulle följa med till Aha när han blev frisk.

Jag vet att du inte tycker att jag ska gråta men om du någonsin hade förstått vad du betyder för mig så hade du nog bara strukit mig i håret och sagt “min lillsnurpa”.
Även fast vi inte hade blodsband så är du MIN familj. Jag växte upp med dig och du tog hand om mig och älskade mig som om jag va din.
Det har alltid varit mormor, morfar och Gerhard fram till igår. Det gör så innihelvete ont i mig.

Sist vi kramades ordentligt var i hallen här hos mig när du hade hämtat Kasper från skolan. Jag kommer aldrig att glömma den kramen och heller aldrig våra samtal före och efter.

Minns du när du höll i mig och dansade? Minns du när jag blivit större och fick stå på dina fötter då vi dansade? De gör jag och jag ångrar att jag aldrig lärde mig dansa för det var så roligt. Ditt härliga skratt och alla snurrar vi gjorde glömmer jag aldrig.

Minns du att jag alltid ville åka din gamla Opel Kadett istället för att åka med alla andra? Minns du att när du bakade bullar hemma så ringde du och bjöd in mig, 10 minuter senare satt jag vid bordet och åt bullar, drack mjölk och petade bränt socker från plåtarna för att sedan lägga mig i vardagsrummet och titta i dina fotoalbum sommar fulla med fotografier på mig?

Du fattas mig och jag är inte hel längre, min familj är inte komplett längre. Det är faktiskt så att man kan välja sin familj och jag valde dig, mormor och morfar. Du valde mig med glädje och även fast jag varit hemsk stundvis så har du alltid behandlat mig med respekt och varit kärleksfull men bestämd.

Jag älskar och saknar dig !

/Din Lillsnurpa