Jag har länge funderat vad som händer i vårt avlånga land. Nu har även min 7-åring ställt frågor till mig som jag inte riktigt vet hur jag ska besvara.

Mamma, varför får inte min kompis leka med mig? Tycker inte dennes föräldrar om mig? Är jag så hemsk?

Mamma, varför får nästan aldrig jag komma på någons kalas?

Jag kan säga att mammahjärtat gick sönder, helt och hållet. Dock börjar pojken att svara på sina frågor. Bland annat att varför kompisen inte fick vara och leka med honom kunde bero på att familjen skulle ha kvällsmys eller kanske skulle bort. Att han inte blir bjuden på kalas har han däremot inget svar på. Jag försöker förklara så pedagogiskt som möjligt, att de kanske är så att de glömt bort att bjuda dig, att de inte får bjuda hur många som helst osv. 

Jag har insett att många föräldrar stoppar sina barn från att umgås med vissa barn pga att de inte gillar barnet eller föräldern. Jag tycker att det är hemskt tråkigt att vuxna ser till att frysa ut barnens kompisar på de viset. Det är vi föräldrar som lär barnen hur man fryser ut varandra! Fy skäms på er som sysslar med sånt.

Jag vet precis vad min son går igenom för hela min uppväxt såg ut sådär. Hur ska jag trösta? Ska jag säga att de kommer att gå över när han blir äldre? Att han kommer att bli stark som person? Att bara gilla läget? Eller vad tycker ni?

Jag anser att om några föräldrar har problem med mig eller min son så kan man vara så jävla rak och ärlig och ta det med MIG. Då har iaf jag chansen att hjälpa min son och styra honom vidare istället för att han ska gå omkring och tro att folk tycker illa om honom, när det kanske handlar om mig.

Jag har varit i kontakt med några föräldrar ang detta. De berörda har jag lyft detta med men även ett par ”oskyldiga” föräldrar har kontaktat mig.