Madde då och nu

Här kommer lite peppbilder, jag kan inte förstå att det är jag på bilderna. Vilken jävla resa jag har varit med om, shit alltså! Nu är jag mer peppad än någonsin! Jag önskar bara att det fanns mer bilder på mig då jag var som störst..

2006-2008

Jag 20050613
Jag 20050613
Jag 20060614
Jag 20060614
Jag 20060730
Jag 20060730
Jag 20081208
Jag 20081208

Detta var då jag det där jobbigaste åren i mitt liv, då jag bara blev större och större men inte märkte det själv. Sedan kommer en bild på mig 2008 då jag hade insett något och börjat ta itu med mitt liv.

2010-2013

Jag och Kasper 20101224
Jag och Kasper 20101224
Jag och Kasper 20101224
Jag och Kasper 20101224

Jag svär, det är samma tjej på korten, även fast det är svårt att tro. Där 2010 hade jag ändå gått ner några kilon efter graviditeten med Kasper och jag tror att när jag såg dessa kort första gången höll jag på att svimma. Återigen tog jag tag i mitt liv..

Jag 20131228
Jag 20131228

 

 

 

 

 

 

Här är då jag 2013, samma år som Liam föddes. Jag lyckades rätt bra de året, många kilon rasade av mig men jag vare långt ifrån nöjd och bestämde mig för att 2014 skulle bli ännu bättre.

2014

Jag Och Liam 20141224
Jag Och Liam 20141224
Jag 20141224
Jag 20141224

Detta är då jag idag, aldrig har jag varit mindre och jag trivs otroligt bra med mig själv. Dessa bilder äcklar mig och jag vet att det är den peppen jag behöver och nu vet jag att jag kommer att klara av målet för 2015. Jag vill ge mig själv en klapp på axeln, en lycka till kram och några fina ord, nämligen: Du kommer att fixa detta Madde, se bara vilken resa du har varit med om, du ska vara stolt över dig själv!

Hoppas att jag kan peppa er alla där ute, jag vet att ibland känns allt hopplöst men se, jag har fixat det hittills med två graviditeter emellan!

 

Helgmys

Julen närmar sig med stormsteg och jag har inte hunnit hälften av vad jag skulle ha gjort. Jag mår inte dåligt över det, faktiskt inte! I lördags fick vi besök av Helene och Reino, det var supermysigt att äntligen få träffa dem igen. Så mycket som jag har saknat Helene, hon är så varm, go och bryr sig verkligen om oss alla. Vi åt god mat och hade det supermysigt hela kvällen, syn bara att det gick så fort. På morgonen åt vi en superhärlig frukost och sedan var det dags för dem att åka hem. Som vanligt så har jag väldigt svårt för att säga hejdå och det har även min son Kasper. Han ville inte att Helene skulle åka hem och hon fick massor med pussar och kramar innan hon gick ut genom dörren.

Senare på dagen kom min pappa och Anna-Carin förbi oss och då passade vi på att fika lite. Vi planerade inför juldagen när vi ska åka till dem i stugan och ha en liten julafton. Jag längtar oerhört mycket till dess!
För mig är julen den absolut viktigaste högtiden och nu när barnen har blivit större har jag insett att det är ännu mysigare nu när jag själv har barn och ser att de uppskattar julen.

Jag och Kasper har pysslat och gjort julklappar till familjen och det har varit HUUUUUR mysigt som helst. Han är otroligt duktig när han bara tar sig tid. Dock blir det inga långa stunder men jag är nöjd om vi kan sitta tillsammans i 5 minuter åt gången. Hela våran familj har varit hemma hela helgen och bara tagit det lugnt och haft de mysigt, det är inte ofta vi är hemma en hel helg men jag kan säga att det behövdes verkligen.

Den stora prövningen kommer att komma på julafton, då är vi bjuda på go’fika och jag vet inte om jag kommer att kunna stå emot. Jag hoppas och vill klara av de då jag vet att sockret gör min kropp sjuk. Jag är inte oartig bara för att jag inte äter fika som folk bjuder på, jag är stark som står emot sånt som min kropp inte mår bra av. Det är inte vikten jag tänker på, verkligen inte, det är det minsta som jag tänker på då de gäller julen. Jag dör inte om jag går upp två kilo vid jul, det är rätt normalt. Däremot vill jag inte vara på dåligt humör, må illa och känna mig som en missbrukare som försöker bli fri från sina droger.

Jag har mycket på gång i mitt liv och jag tror att 2015 kommer att bli ännu bättre än 2014, om det ens är möjligt ;)

sockernej