Mina tankar och åsikter

Detta inlägg riktar jag till i stort sett alla, på gott och ont. Alla har vi(troligtvis) någon gång stått på någon av dessa sidor.

Att bli mamma
Ni som inte har barn kan inte förstå, inte i er vildaste fanstasi förstå hur ont det gör att inte få vara med längre.
När jag blev gravid och sedan mamma så tappade jag nästan alla, varför?
Enkelt, vem vill vara med en som är gravid, hon kan ju inte dricka på fester och hon kanske behöver vila jämt.
FEEEEL! Som gravid kan man följa med på fest, vara chaufför eller vad som helst. Varför tror folk att man behöver vila hela tiden då man är gravid? Varför kan man inte höra av sig och fråga: Vill du följa med oss ikväll? Vill du umgås?
Nä, det går ju inte tydligen! Just då, när alla andra umgås och man sitter där själv och ingen hör av sig, heller inte svara då man försöker ringa. Vet ni hur jävla ensam man känner sig då? Nä, men den dagen du själv är gravid DÅ kommer du att förstå. Du kommer att bli lämnad ensam du också, även fast folk har lovat att inte lämna dig utanför.
När du fått ditt barn, då är alla så kärvänliga och vill hälsa på för att se den där söta bebisen. Passa på att njuta av att du har “vänner” igen för det är ingen lång period. Snart är du bortglömd och ensam igen. Du kommer att undra varför ingen hör av sig och kanske frågar om du vill följa med på fest efter att bebisen är född, dina “vänner” lovade ju att inte glömma bort dig.
Jag ska berätta varför de inte hör av sig, du har en bebis nu. Du måste ju vara hemma med ditt barn, vi vill inte störa, men du kan väl inte dricka för du ammar väl. Hur känns det? Längtar du tills du får barn? Känner du igen vad du har gjort mot dina “vänner”?
Som mamma när du väl kommer att gå ut på fest kommer du att få höra: Vars är barnet? Vem tar hand om de? Men törs du verkligen lämna bort den redan nu? Känns det inte fel att vara ute och festa nu när du är mamma? Vars är din pojkvän? Varför är inte han ute? Varför är han hemma med barnet?
NÄÄÄÄÄ, ingenting känns fel. Mitt liv tog inte slut för att jag blev mamma, jag är samma människa idag som innan. Jag vill gärna gå ut och ha roligt med mina nära och kära. Min pojkvän stannar gärna hemma med barnen om jag vill fara ut och göra något.
Självklart så kanske jag tackar nej vissa gånger, vad tror ni att det beror på? Att jag inte orkar?
FEEEEEL!! Som mamma kanske jag bara vill vara hemma med barnen, jag kanske inte får tag på en barnvakt eller jag kanske har planerat att göra något annat. Anser ni då att jag ALDRIG vill göra något då? Tydligen är det så. Tackar man nej en eller två gånger så tröttnar ni på att höra av er. Längtar du tills du blir mamma?
Jag har under snart 5 år insett hur illa behandlad och bortglömd man blir när man får barn. Jag ser och hör mycket mer än vad folk kanske tror. Jag ser andra som blir gravid som också blir stoppade i samma fack. Jag vet hur det känns, jag kan känna alla känslor som just de känner. Kan du?

Jag har inte ångrat mina barn en sekund, de är det bästa jag har. De ger mig såna krafter och sådan kärlek som jag aldrig hade upplevt förut. De ger mig en glädje som är obeskrivlig, du som inte är förälder kan inte förstå den känsla heller. Tänk så många olika känslor du kommer att känna när du blir mamma, visst är det en skräckblandan förtjusning? För mig har det varit värt varenda sekund i livet att skaffa barnen!

Vikt
Detta retar mig hemskt mycket. Folk som är överviktiga är ofta utanför, varför? Är jag en dålig vän om jag väger 10, 20 eller 50 kg mer än dig? Skäms du över att vara med en tjockis? JAG HAR OCKSÅ KÄNSLOR! Går du upp i vikt så tappar du vänner, går du ner i vikt så flockas de folk omkring dig, visst är det underligt? Vänner som lämnar dig då du kanske har det svårt och inte mår bra, är det vänskap ?
Om jag gå ner i vikt, varför får jag plötsligt fler kompisar då? Har hela jag förändrats till de bättre? Skäms du inte att vara min vän nu?
Visst är det konstigt, vissa säger att man blir knäpp när man går ner i vikt. Jag anser inte att jag har blivit varken bättre eller sämre människa för att jag har gått ner i vikt. Jag är samma Madde som förut, det är bara de att jag inte har storlek 54 längre.

Separation
Om man går ifrån varandra, varför sprids det en massa rykten om alla inblandade då? Är det inte bättre att fråga och få ett riktigt svar? Vet ni hur illa ni gör folk när ni sprider falska rykten? Vem mår bra av falska rykten? INGEN!! Tänk efter nästa gång du får höra nått. Jag brukar vara fräck och fråga personerna det gäller, vill de svara så gör de faktiskt det. Vill de inte svara så har jag i alla fall försökt att ta reda på fakta istället för att lyssna på rykten som kanske inte stämmer till 100%. Ett rykte som inte stämmer kan förstöra liv, familjer och vänskap för evigt, har ni tänkt så långt? Något som egentligen inte har hänt kan få folk att lämna varandra, är det schysst? Vem vinner på de? Tänk om det är just du, som har spridit ryktet för att du fick höra det av någon. Vill du då sitta där med din vän som just blev lämnad p.g.a ett rykte? Vad ska du säga? Tänker du berätta för denne att även du har spridit skiten från mun till mun? Nä, skulle inte tro de. Då sitter du där som en “trogen vän” och talar illa om de övriga som spridit ryktet och den som kanske lämnade din vän.
Varför försvinner nästan alla när du separerar? Ja, det är ju enkelt. Ingen har tid att lyssna på dig just då, ingen vill hjälpa dig att flytta och det är väl ingen som vill “välja” vem av de två som separerade. Varför välja en? Kan man inte vara vän med båda som tidigare även fast de inte är tillsammans längre? Du väljer att lämna de som kanske behöver dig just då…!
WOW, vilken vän du är, nä, du är inte ens en kompis, du är en parasit.. BLÄ!

Nu har jag säkert retat upp väldigt många, troligtvis för att sanningen tar hårt, hårdare än en lögn. Jag vet till 100% att jag inte är felfri, och jag riktar inte detta mot någon specifik person. Jag vill bara att ni ska veta hur jag känner, tycker och tänker. Det är MINA ord, MINA åsikter och MINA tankar. Låt mig ha dem, tyck att det är rätt eller fel. Jag bryr mig egentligen inte i de, DU får ha DINA åsikter och JAG får ha MINA. Självklart så är jag dum i huvudet nu, men de var jag ju ändå tidigare, jag menar, jag har ju barn, jag har både gått upp och ner i vikt och jag har separerat från ett av mina barns far.

Ha en fantastisk dag allihop för det ska jag!
Lycka till i livet, det är verkligen underbart att LEVA!

/t0kliten

 

Lillkillen

Hej igen!
Känns som att tiden inte räcker till för allt. Jag väljer mina barn och sambo före bloggningen, jag njuter varje sekund att mitt liv med mina nära och kära.
Lillkillen har passerat 2 månader redan och det syns! Han är sååååååå stor jämfört med då vi åkte hem från BB :)
Har är mycket mer med nu också, han “pratar”, ler och skrattar väldigt mycket nu. Han fortsätter sitt liv som sömntuta vilket jag egentligen inte klagar på. I morse steg vi upp kl 10 jag och Liam, känns skönt att kunna sova ordentligt! Funderar på en tupplur alldeles strax bara för att jag kan!

Storebror är så hemskt duktig med lillebror och han frågar alltid om han får pussa han eller så.
Vi har även tagit snacket om att jag älskar honom lika mycket som förut, det känns viktigt att han vet.

20130622-113143.jpg

20130622-113205.jpg