Äntligen är han hemma

Äntligen är min älskade hemma! Igår kom han hem och hela jag blev som gelé. Det kändes som första gången vi träffades, de va liksom sådär pirrigt och jag kände mig nästan lite blyg. Han kan verkligen få mig på fall om och om igen. Jag älskar honom så otroligt mycket att det inte går att beskriva. Hela jag blir alldeles tokig och kroppen vill liksom inte hänga med dig. Jag blir knäsvag och tappar bort orden, jag kan stirra i evigheter och bara andas in ren jävla lycka!
Ibland när vi har våra vilda och högljudda diskussioner, just där och då undrar jag varför vi har det.. För de mesta då går de över fort men vissa gånger när, för de mesta, JAG blir vansinnig så kan jag ta fram de allra sämsta hos mig själv och Samuel. Då kan vi bli riktigt ovänner och ta väldigt konstiga beslut i stundens hetta. Det är tur att stundens hetta inte är så länge :p
Jag är helt övertygad om att man behöver rensa luften ibland. Det blir som en befrielse, i alla fall för mig! Ibland handlar det inte ens om oss som jag måste skrika ur mig och vi kan hamna i en konstig konflikt utan att det ens är befogat.
Dock är jag väldigt duktig att söka konflikter när jag VILL, just de, ibland vill jag verkligen ha en konflikt. Fråga mig inte varför men det är så.

Igår när vi hade pussats, kramats och visat Samuel runt i vårat hem så åt vi middag tillsammans innan Kasper åkte iväg till sin pappa. Vi andra klädde på oss och åkte ner på mitt jobb för att hämta hem bilen. Jag, Samuel, Jimmy och Morgan hjälptes åt att få upp bilen på släpvagnen och sedan körde Raimo hem ekipaget åt oss. De åkte vidare, jag och Samuel gick in med Liam och gjorde honom klar för sängen. Sedan gick Samuel ut och började flytta om i garaget för att få in bilen.
Vi har ett helt kök i garaget som Samuel fick bära omkring för att bilen skulle rymmas. Tids nog var han färdig med lite hjälp från mig. Han backade till släpet  och sedan var det dags för mig att komma ut och antingen knuffa ner bilen från släpet och in i garaget eller sitta i bilen. Samuel fick äran att sitta i bilen när den sakta men säkert rullade av släpvagnen. Nu står min fina bil i garaget och väntar på felsökning. Jag har redan beslutat mig att det är det värsta tänkbara och dyraste felet, nu kan jag liksom inte bli mer besviken. Jag är helt inne på att skaffa mig en ny bil, eller ja, relativt ny bil. Då jag får domen på bmwn så kommer jag att ta ett beslut.

Igår gjorde jag i ordning gofika till mig och Samuel efter att han hade jobbat klart i garaget. Jag gjorde en bricka full med ostchips, hyvlad ost, hyvlad falukorv och gurkskivor som vi kunde dela på. Jag hade även gjort en kärleksmacka till Samuel med massa gott på. Den bricka tog vi in i sovrummet och åt i sängen, så lyxade vi till de efter nästan 1 vecka ifrån varandra!
Jag kan ju bara säga att nu är det snart slut med kvällsätandet och allt frosseri. Jag måste ta mig neråt nu, jag känner det i hela kroppen, det är dags!

Jag vill åter igen tacka alla som har hjälpt mig på något sett i veckan.
Ni har varit guld värda allihopa!

IMG_7417.JPG

Orättvist

Livet är orättvist. Troligtvis är min bil jättetrasig och det måste tas på bärgare från jobbet eftersom att den inte går att kabla igång. Den är stendöd och med min tur så stoppar nog inte 25000:- i repkostnad. Just nu känner jag mig förtvivlad!
Stefan försökte hjälpa mig att få igång bilen och efter misslyckade försök fick jag skjuts att hämta min 240 som Raimo så snällt hade fixat fram åt mig. Mormor, morfar och Gerhard hade hämtat barnen åt mig på dagis och gett dem mat. Jag tog med Kasper och Liam ner till bilen och skickade in Kasper i bilen för att öppna upp baksätet. FAIL! Inte ens dörrjäveln gick att öppna utan el i bilen. Kasper fick plocka ihop lite smågrejer från bilen och sedan låste vi och körde hem.
Tack till alla er som har hjälpt mig idag, ni är värda en stjärna på himlen!

Jag önskar att Samuel var hemma, detta hade aldrig hänt om han var hemma och då hade allt varit mycket enklare.
Jag hade tänkt packa ur köket idag men det blir fan inget av de. Jag har gråtit så att ögonen är så svällda att jag knappt ser något. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag trodde att 2015 skulle bli mitt år men det verkar de inte alls bli! FÖRBANNAT!

Nä, det är väl bäst att ge hundarna mat och stöka bort kvällsfikat innan jag går och lägger mig. Jag har INGENTING att vara vaken för, FYFAN säger jag bara!

Mitt i allt jävla elände så vill jag berätta för er vilka fantastiska barn jag har. De har inte bråkat med varken mig eller varandra ikväll, de har lekt och skrattat hela kvällen. Jag älskar de små liven och det är egentligen dem jag tycker mest synd om såna här gånger. De blir lidande för att biljäveln står där den står för jag måste ta itu med den i morgon eller så måste den stå till Samuel kommer hem och då blir barnen åter lidande.

BLÄH!

IMG_8176.JPG