Besvikelse och sug efter…

Helgen har passerat. Den blev inte som vi hade tänkt oss men ibland blir det inte som man hade hoppats. Jag har hela mitt liv varit känslig för många saker, bla att man planerar att hälsa på folk och sedan när dagen D kommer så hör man inte ett ljud. Då blir jag fullkomligt förkrossad och känner mig så oönskad som man bara kan bli. Det har nu gått ett par dagar och känns bättre, men långt ifrån bra. Min hjärna har ställt in sig på “inte-höra-av-sig-läge” och det är bara för att inte verka jobbig och sedan har jag ingen större lust att bli behandlad som luft. Jag har varit luft för många under mitt liv och det är ingenting jag tänker fortsätta vara. Jag är så pass uppriktig med folk att om jag inte orkar/vill ha besök så säger jag det, sånt uppskattar ALLA. Hellre det än att känna sig oönskad och i vägen.
Helgen blev ändå fantastisk mysig, vi gjorde den mysig! Vi såg Kalle och chokladfabriken men barnen på lördagdag och sedan for vi på järnhandeln och tittade på slalomutrustning till Kasper. Passade även på att kolla på en snowboard som jag har bestämt att jag vill ha i julklapp. Min snowboard blev nämligen stulen på nalo 2003-2004.
Vi återvände hemåt och fixade lunch till kidsen och sedan klädde vi barnen och gick ut på gården. Vi har en fantastisk fin grillkåta som vi eldade lite i och sedan tog jag och Kaspern skotern till våra goda vänner Malin och Adam med familj. Kasper gick in direkt och jag stod ute och väntade in Samuel och Liam som gick. När vi hade fått fika där så begav vi oss hemåt och började med middagen. Under tiden fick vi besök av fina Therese som stannade en liten stund. Maten intogs och sedan var det kväll, barnen var trötta så de fick lägga sig.
Söndagmorgon väckte jag Samuel och sedan fixade han kaffe och jag tog med mig ostchips till kidsen medan vi såg julkalendern. Det är så mysigt att krypa upp i soffan hela familjen, det är verkligen en lycka! Efter att vi sett klart s utfodrade vi barnen och sedan fick de fara till min mormor och morfar som tog hand om barnen medan jag, Samuel, Hanna och Andreas åkte iväg på en skotertur. Det kändes fantastiskt trevligt att inte ha med sig barnen där och då. Det är väl egentligen inget superföre så man får se sig för överallt och lederna existerar inte. Jag ångrar inte en sekund att jag lät barnen stanna hemma istället för att ha dem studsande i en nilapulka.
Vi hade blivit bjudna på middag i Stensund så när vi hade duschat gick vi över till mormor och umgicks en stund innan det var dags att åka till Stensund. De bjöd på tacos och efteråt käkade barnen glass och åt pepparkakor. Jag åt INGENTING som skadar mig och det känns otroligt skönt! På kvällen när barnen gått i säng kom Andreas och Hanna förbi och vi tittade på film. Då passade jag på att äta en Ketoboll och en av kakorna som jag har bakat. Jag är NÖJD, verkligen otroligt nöjd över mig själv och min vilja!

Jag satt och tänkte på en sak här på jobbet efter frukosten. Jag åt 2 st ölkorvar och efter ett tag blev jag PROPPMÄTT. Det kändes som att de var på väg upp, så mätt blev jag. DÅ, just då slog sockerknarkaren i min kropp till. Hela jag bara skrek efter socker. När min kropp skriker socker så är jag oftast FÖR mätt. Visst har ni tänk på att när man ätit sådär vansinnigt mycket så behöver man lite socker efter det. Då känner man sig inte lika mätt. Det var i alla fall vad jag tyckte och trodde förut, däremot vet jag mycket bättre idag. Det är inte bra att trycka mer och speciellt inte socker då man redan ätit sig för mätt.
Idag när min kropp skriker hungrig, socker eller något annat så tänker jag: “Lite vatten på det här”. Efter några minuter kan jag avgöra om jag verkligen behöver mat eller om det var SUGET som var i farten.
Suget och socker är banne mig ingen lek, suget är bland de svåraste att förstå sig på. Jag HATAR suget och just nu terroriserar det mig. Jag ska ta och fylla min flaska vatten och sedan ska jag försöka lägga upp receptet på ketobollarna.

/-t0kliten