Det är inte lätt alla dagar. Jag har varit hemma med Liam hela veckan och nu när han äntligen är feberfri så åker jag dit. Att vara mamma till två småkottar, laga mat, plocka undan, tvätta, diska och allt vad det innebär är inte så lätt när kroppen värker och är helt slut. Att proppa i sig alvedon och bara köra på som vanligt är mitt knep att överleva dagen. När de bråkar som mest skulle jag helst vilja sjunka genom jorden och när de petar i maten för att sedan gå tillbaka till att bråka önskar jag att Samuel vore hemma eller att febern åtminstone inte satt i min kropp.

Det är olidligt att vara utan den man älskar. Dagarna går långsamt och allt känns bara så hopplöst. Jag har gråtit många tårar sedan Samuel åkte iväg men nu är det slut med de. Jag orkar liksom inte, det gör så ont.

  
/Fru Pallin Sjöberg