Jag mår bra!

Sådär jag, äntligen måndag igen! Jag sitter på jobbet och funderar lite på alla runt omkring mig. Just nu ligger, jag kan säga MIN bästa VÄN, på lassa efter op. Hur hon mår får ni fråga henne om, jag vet för hon ringde mig igår. Det var otroligt skönt att höra hennes röst och saknaden av henne är otrolig. Hon är det som alltid lyssnar, alltid alltid, finns där. Hon dömmer mig inte, ALDRIG. Det är såna som henne som alla vill ha som vän. Hon har barn hon också vilket gör att vi har dubbelt så roligt som alla andra när vi umgås :p Jag vill bara tacka henne för att hon finns och berätta att jag också finns. Vissa gånger önskar jag att jag vore på lassa med henne, men jag vet att hon helst vill vara själv. Därför kan jag skäna henne tankar istället och hoppas på att hon snart är hemma igen.
Hennes man, han är lika fantastisk som hon, det är också min VÄN! Han till och med går förbi mitt jobb och berättar hur det är med han fru då han vet att jag är orolig. Det är otroligt omtänksamt ska ni veta, ni kanske inte ser det som någon stor sak, men det är det och det berör!
Igår ställde mannen i huset frågan om vi kunde hämta deras gemensamma dotter på dagis, ABSOLUT! Jag kommer alltid att ställa upp, vet ni varför? Jo, för att de har gjort samma sak för mig, vi har gjort det för varandra och det kommer vi att fortsätta med!

Åhh, jag blev nästan tårögd ;)
Tillbaka här på jobbet ja, det var skönt att cykla ner i morse, dock trodde jag att både jag och cykeln stod stilla ett tag. Det blåser så fruktansvärt mycket idag, över lillåbron trodde jag att räcket och cykeln skulle bli ett men jag tog mig över. Otroligt att jag utan att tveka hoppade upp på den trots att det blåste, stor eloge till mig själv :p
Väl på jobbet så började jag med att låsa upp dörrar och sedan tog jag av mit ytterkläderna för att sortera alla paket som nu är färdiga. Nu sitter jag och väntar på resten av gänget och den där första koppen kaffe. Jag har kommit på att om jag inte dricker kaffe själv så slipper jag den västa huvudvärken. Om jag börjar med en kopp här före 7 på morgonen så har jag druckit ca 15 innan kl är 13 vilker inte är något att rekomendera.

Just ja!! I helgen så fick vi med oss ett gäng att spela kubb hemma på våran gård, det var sjukt roligt och varför krångla till allt jämt? Kubb och inge mer var ju fantastiskt. Trevliga människor och odugliga lag, men gissa om vi hade roligt :P
Tack allihopa, det gör vi om fler gånger!

/t0kliten -2,6 kg

Den 7:e

Igår vad en helt vanlig dag! Hade BVC och socmöte på förmiddagen som gick superbra. Vi åt tjälknöl och potatisgratäng till lunch innan hjärtat åkte iväg på jobbet. Jag hämtade Kasper på dagis och lämnade honom hos Ninni medan jag drack kaffe och surrade med Malin och Tova innan Malins möte. Efter det så åkte jag hem till Ninni och åt middag och sedan for vi hem.
Jag la isäng Kasper, gav Liam mat och satt i soffan och såg tv. Jag bestämde mig för att tömma torktumlaren och sedan fylla den igen, då kom den mest jävulska smärta jag någonsin känt!
Tillslut ringde jag mormor och hon kom över och tog hand om barnen medan morfar skjutsade mig på sjukan.
Väl på sjukan kröp jag in och de tog lite prover på mig medan jag vred mig i plågor! Jag fick tala med en jourläkare i Storuman och sedan fick jag morfin innan ambulansen kom och hämtade mig. Sjukan fick ringa Samuels jobb och även till mormor så att de fick veta att jag åkte med ambulans till lycksele. Dock så kände jag INGENTING efter att jag fått morfin och som jag trodde så hade jag ingen värk när vi väl var framme!
Vi gled in på akuten och jag fick rum 1, direkt läkaren kom in bad jag om stt få gå på toa och när jag masade mig ut till toan mötte jag min älskade som hade lämnat jobbet och kört till Lycksele för min skull…! Gissa om jag blev lycklig, bara det gjorde att jag mådde bättre.
Eftersom att jag inte hade ont var det svårt att undersöka mig så de stack mig i fingret, tryckte mig på magen och lyssnade på hjärtat å lungor. Sen fick vi typ åka därifrån, värt?!
Vi kom hem just innan klockan 3 i morse och mormor satt då vaken här hos oss. Hon gick hem och vi la oss och sov, det kändes som lite sömn och jag är rädd heeeela tiden att jag ska få sådär ont igen, de vill ja verkligen inte. Har aldrig varit med om sådan smärta förr, hugaligen!

Nog om detta, liten Liam växer så de knakar och storebror Kasper är så snäll och hjälpsam hela tiden :) Åhh va ja älskar mina barn!! Ja och även min Samuel, han är bara bäst!

Puss å hej, jag längtar efter dig!

20130508-205102.jpg

20130508-205115.jpg